torsdag 10 september 2015

Street life

Street life
eller sovstad?

Vad är signifikativt för en livfull gata? Jo, butiker och publika lokaler i gatunivån där människor får en naturlig mötesplats och kan umgås! Den intima kontakten mellan de boende, lokalföreträdarna och besökarna utgör själva grunden för en livfull gata.  

En förort, oavsett om den ligger nära eller långt från stadskärnan, behöver inte bara vara en plats att sova på. Behovet av naturliga mötesplatser är en av grundstenarna i en trivsam stadsutveckling men här har denna privilegium stannat i innerstan och lämnat djupa spår i miljonprogrammets sovstäder. Trots löften om "promenadstaden" och förtätning av närförorterna finns det ingen som helst kontroll eller granskning av hur byggherrarna bygger förorternas bostadsprojekt. Som i gamla spår fortsätter man att bygga sovstäder med totalt avsaknad av publika rum och mötesplatser. Vad har man Skönhetsrådet till för egentligen? 
Ett ypperligt exempel på hur grundidéerna förändrats ju närmare byggstart man kommit är Alliansens utlovade promenadstråk Årstastråket, som var tänkt att länka samman östra och västra Årsta. När det nu tagits de första spadtagen där skall en hel kvarterslänga om en 200 meter lång gatufasad stoltsera utan en enda lokal eller ens portal! Familjebostäders kvarter Rösträknaren kommer därför att bli en lång transportsträcka utan någon som helst kontakt mellan de boende och de förbipasserande. Och detta trots att Tvärbanan har en station snett mitt emot! Sådant byggnation borde inte förekomma i en modern stadsutveckling!


Familjebostäders Kv Rösträknaren i Årstastråket

Skall man införa ett nytt råd som bryr sig om denna fundamentala norm i bra stadsuppbyggnad eftersom Skönhetsrådet totalt ignorerar osexiga förortsprojekteringar?

Ett projekt som fått välförtjänt kritik för sin tråkiga arkitektur är studentbostäderna i Spånga där de boende fått byggherren att förstå att ändra utseende! Prefabricerade fasadslådor med färgglada fönsterinramningar är en trend man fått se för mycket av under de senaste åren.

Sofielundsvägen i Enskede är ett annat exempel på nytt visionslöst förortsbebyggelse. Trots den fina allén har man valt att fasaderna skall sakna all form av publika lokaler!


Dagens arkitekturtrend har gått åt en "färgglad 70-tals inspirerad prefab fasad á la  Flemingsberg" Det har man också sett för mycket av på sistone. Här är det Älvsjö station som mer ser ut som ett akutsjukhus!

Arkitekturen spelar en enorm roll när det gäller bebyggelse i förorter och ett praktfull exempel på hur trenderna gått i en smaklöst sammanhang är Hägerstensvägen. Här kan man följa gatan från Aspuddens tidiga sekelskiftesuppbyggnad till funktionalismens slentrianmässiga och monotona arkitektur i Örnsberg för att avsluta med dagens prefabricerade sovarkitektur vid Axelsberg! Tre olika tidsåldrar, tre olika utseenden, gissa vilken del är populärast?


Två sidor av Hägerstensvägen!

  

Att bygga i klassisk stil är tidlöst vacker arkitektur och det behöver inte vara stadskärnans ensamrättsliga berättigande. Det går alldeles utmärkt att bygga dylika hus till de kommande generationerna utanför innerstadens tullar!

Oscar Freyre
2015-09-10



  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

all Posts Plugin for WordPress, Blogger...